Räknar dagarna, räknar London, räknar vikt. Mycket är på spel.
Fast jag verkar vara för trött för att bry mig. Det är svårt.
Hjärtat mitt flyr, till ett annat land. Till två andra länder. Svårt att få det tillbaks.
Min familj är långt borta. Undrar om de saknar mig, undra om de är stolta över mig.
Jenny, människan närmast mitt hjärta är i Croydon, lika ensam som jag. Bara sex dagar kvar tills jag kan omfamna henne.
Beda, min enda underbaraste småländska gotlänning, sitter där i Visby och är sjuk, huttrandes för den kyliga hösten är på sin väg.
Skriver ett brev till Beda, ett brev nästan lika konstigt som jag.
Jag fryser, och är allmänt konstig.
"Mina tår är kalla som is, jag har förlorat känseln. De är lika frusna som mitt hjärta när du inte är här. När jag inte kan höra din röst, se ditt ansikte."
Klart din familj sakanar dig.
SvaraRaderaMan måste sakna dig. Det är för svårt att inte göra det. Jag väntar och längtar tills jag skall få träffa dig! Nu börjar vi ju att skriva till varandra. Då blir det int elika lång väntan.
Älskar dig. <3
^^ Tack. Jag hoppas det med. Det är svårt att inte sakna dig med.
SvaraRaderaJo, skrev ett brev till dig förut som jag ska posta imorgon.
Älskar dig med!