Dear.

Oh my dear god.
Imorgon.

Det är extremt blandade känslor som försiggår just nu,
Har lite - Väldig - ångest över min packning, då jag nästan tror att jag kommer få böta pga. att väskorna väger rätt mkt.
Men om jag har tur, så är det precis på gränsen. (Håll tummarna för mig!)
Och då har jag inte ens med mig alls som jag planerat från början.

Men, hur det än blir, så är det London imorgon.
Känns oerhört miffigt, har inte riktigt slått till än heller, men, Ja.
Hum.
Sen, på tisdag ska jag träffa Trina, och familjen. Dear god.
Ja, Jag är nervös.

"As the butterflies fluttered, all was clear. This was the moment I'd been living for."

6 Dagar.

6 Dagar kvar. Lite lagom sjukt. Saknar Gotlandsfolk.

Hade varit kul att träffas innan jag drar vidare.

Det är snart nämligen. Nästan för snart. Pirrar i magen. Stress i huvud. Måste packa.

Sömnlös.

Var i GBG idag. Kändes bra med lite omväxling ifrån Värsåslivet.

Mer pepp på London. Mer pepp på Doherty och Babyshambles.

Kärlek.

Trots de allför slappa dagarna som kom efter studenten, så känner jag mig lite smått stressad. Mindre än en månad kvar till Mallow, och det känns i bröstkorgen. Ni vet, dendär pirriga känslan man inte kan ro för när man ser fram emot någonting, men samtidigt är såpass nervös att man får fjärilar i maggropen.

Tattoo.
Ja, någon dag ska det bli av. En minitotoro.

Hur som helst, livet är lite på den sega sidan just nu.
Har fått schemat till Peace and Love, och det ser rätt awesome ut faktiskt.
Har fixat Visa, Pass, Internetbank, Sparkonto. Nu är jag mer eller mindre redo att dra ut.

"En sjöman älskar havets våg"

"Det är härligt men svårt och vått, att sjunga med ett vattenfall"

HUM.

Ja.

Visby. Studenten. Helt sjukt. Men otroligt sant.

Det finns vissa man kommer sakna oerhört. Andra inte lika mycket. Eller, också vissa saker man kommer sakna mer än andra.

Innerstaden, och dess invånare kommer saknas.

Nu är det dags för livet. Det skrämmer mig dock inte lika mycket som det gjorde för tre år sedan. Jag känner mig beredd.

Det känns bra. Cork here I come! Sen att min underbara Jenny ska med också, det är som ett enormt plus i kanten.

Det ska bli otroligt. Underbart. Och lite pirrigt. Men en sådandär skön pirrig känsla, ett sting av nervositet.

Men, Först upp;

Brommö och Peace and love.

Humpidumpi.

Jag är nästan helt klar med mitt projektarbete, min bok.

Ni anar inte hur skönt det känns, och hur extremt pirrig jag är inför att hålla den färdiga upplagan i mina små tassar.

Imorgon ska jag iväg med den till tryckeriet.

Sedan, en eller två dagar senare kommer jag ha ett flertal exemplar utav den. Så det är bra.

Sen fick jag och Beda ett ryck igår, och bestämde oss för att improvisera en film idag och imorgon. (Eller, efter "teknikkrångel" så blir det bara imorgon)

En skräckfilm. Vi får se hur det hela går.

På söndag är balen. Studentbalen.

Det känns lite lagom läskigt, för det betyder att jag måste knöka på mig min klänning och hoppas att jag ser OK ut i den. Man är ju inte direkt någon Törnrosa.

Fyra dagar senare, är det studenten, sen är jag officiellt fri ifrån studier.

Det blir funktionärsarbete på Peace and Love i sommar, och sen Irland direkt i början utav Juli.

Sen, väntar jag med förväntan på att jag ska få åka till Japan och bli helt och fullt lycklig.

Nu ska jag skriva vidare. Det blir ingen vidare lång bok denhär. Runt 75 sidor nu.

Hopp!

Bild av Beda

Gammal på förtid

Mitt hjärta slår för någonting som det inte kan nå.

När jag blir fager och nöjd då ska jag bli lycklig.

Bild av Beda.

Till mina underbara människor.

HEJ.
Det var ett tag sedan, och nu är det snart studenten.
Det är en bitterljuv känsla över det hela. Det positiva är nog att man får börja sitt liv, eller vad man nu ska kalla det, och få möjligheten att göra lite mer saker som man själv faktiskt vill. Istället för hopplösa läxor och liknande.
Det som är jobbigt är nog alla människor som man måste lämna, och alla vanor som kommer förändras. Kommer sakna flertal människor här på denna lilla ö.

Beda, Lau och Alli;

Beda, du kommer alltid ha en särskilt plats i mitt hjärta, även om vi inte känt varann länge. Ingen kan värma min hand som du. Ingen kan skrämma mig mer än dig under nattens gång med plötsliga grymtningar och samtidigt vara så mysig att man bara vill krama dig helt och hållet, hela tiden.
Jag tycker om våra promenader, och att sitta vid stranden, bara för sittandets skull, med dig.
Och om jag fick välja någon att gå ner för studenttrapporna för igen, så skulle det vara du.
Varför? - För att jag tycker om dig väldigt mycket. Lika mycket som du gillar Micke. Nästan. Eller kanske inte. Men du ger mig iallafall små lyckofjärilar i magen.

Emmilie, det finns bara en halvkines i mitt själ. Kinesiskan är inte samma sak utan dig. Du kommer alltid att vara min torgkassenlycka, alltså, halva-priset-på-bullar, lycka. (Och du vet hur mycket jag gillar söta ting) Dessutom, hela du är söt. Trots att du är väldigt läskig när du är sur. (Hjälp!) Men min poäng var, att jag gillar söta saker, och eftersom att hela du är söt, så betyder det att jag gillar dig mer än jag gillar godis. Extremt mycket, med andra ord.

Alli. Ingen flörtar med mig så bra som du. Du vet att du är underbart gullig. Speciellt när du får dina konstiga ryck som ingen förstår sig på. Du är min enda sovsäcksvärme, den enda som kan värma mig i kalla tält och sen se extremt förvånad ut över närheten.

TYCKER OM ER!
ALLI - Fortsätt vara knasig och gullig på samma gång. Det är bäst så.
BEDA - Brist ut i sång och du ska se att allt blir bättre.
EMMILIE - Fortsätt vara lycklig. Din lilla Happy-go-lucky människa.