'I found a fatal flaw in the logic of love and went out of my head.'

Och jag som brukade vara så jävla kreativ...

Hum.

Vet inte redigt om dethär är för mig. Börjar betvivla det starkt. Jadu, fyfan.

Bajs på mig.

Ikväll kommer Jenny på besök här i Visby, och det ska minst sagt bli underbart. Jag är halv, förstår ni, och kanske kan hon göra mig hel.

Idag shoppade vi först kläder till en skådespelare, vilket var rätt schysst. Jag insåg att man inte bara måste shoppa kläder till sig själv för att kunna tycka att det är kul med affärer. Ja, beroende helt på tillfället, det vill säga. Speaking as a f.d. shopoholic så är det samtidigt rätt tufft, att inte ha pengar nog att ens köpa någonting litet, trots att man så jävla gärna vill ha detdär nya linnet, eller kanske en ny klänning till helgens festligheter. Men så får det gå när man hellre vill vara med om sommarens festivaler än köpa ett par klädesplagg och sumpa den lilla chans man har att gå på festival helt.

Jag är en bitter människa idag, känner jag, och egentligen borde jag kanske inte vara omkring någon, så jag förstår varför min kille valde att gå på en filmvisning än umgås med mig. "Min Kille" Jadu, så kan det låta ibland.

Ytterligare en sak jag tycker är sådär lite extra jobbig just idag. Jag har folk som fyller/fyllde år nu, och inte fan kunde jag göra någonting värt för att få det att bli bra dagar. Vi har en kvar på schemat denhär månaden, men det känns ändå hemskt om jag inte kan göra någonting för att visa den människan - i dethär fallet - Jenny, hur mycket jag älskar henne och är glad att jag har henne. Men har fixat en sak, som vi får se om hon gillar eller inte. Förhoppningsvis.

Jag vill visa folk att jag uppskattar dem, genom att ge dem presenter och hembakade tårtor. Som den senaste tårtan jag gjorde, med hemmagjord sugarpaste. (Bild) Jobbigt dock, när man inte har råd. Men så kan det gå.

Nej, nu orkar jag inte. Jag ska sitta och grina ett tag, tills Jenny dyker upp, Då blir det glada miner och blåbärskexchocklad.

Toodles.

Suppose I kept on singing Love songs just to break my own fall.

Såg precis 'Love and other drugs'.

Ja, fy satan, vet inte riktigt vad jag tycker. Ont i hjärtat gjorde den bitvis.

Idag är jag helt ensam hemma, funderar på att gå ut och faktiskt göra någonting, men samtidigt är det så in i helvetes skönt att bara ligga och spela gitarr, sjunga för sig själv och ha en lugn lördag.

Nu hade det varit skönt med ett badkar, doftljus, Regina Spector i högtalarna och nära omfamning.

Toodle-doo.

Publicera Mera.

Man borde skriva mer här, speciellt när man har ett sådant ovärt liv som jag och knappt gör någonting, då, om något, tycker man att man att man borde ha tid till diverse bloggande.

Men det man inte, för tillfället. Nu ska jag skype:a.

Pusshej.

'Jag var slut när du hittade mig i GBG regn'

Idag var jag rätt glad faktiskt, dansade omkring i köket till Robyn och kände mig allmänt tillmötesgående. Men sen tänker jag självfallet på det faktum att Mr. Håkan Hellström ska spela här imorgon och detta gör mig otroligt bitter. Min partner in crime, min konsertgalna underbara flicka är nämligen inte här, istället hon sitter minst sju timmar härifrån och kommer säkerligen sucka åt exakt samma sak som jag kommer imorgon kväll, när detta underbara inträffar som vi båda missar.

Men det positiva är, att om fyra veckor så kommer den otroliga människan hit, och det finns få saker som gör mig lika lycklig som just den tanken.
Ja, det var någonting att tänka på, sådär dagen innan man ska träffa en Jobbcoach för andra gången.

P.S. På Söndag klockan 23 är det Oscarsgalan, missa den för guds skull inte.


Jenny, min flicka, om du läser dethär: (Vilket är högt otroligt för min blogg är oerhört död)
Du är saknad.

Vad gör man när man inte vet vad man ska göra

När man sitter och tänker på vad som är värt och vad som inte är det, så vart det visst inte mycket kvar där, efter allt knep och knåp.

Jag funderar för mycket, som vanligt, så där har ingenting förändrats. Inte mycket har ändrats alls, bara mer ångest har lagts till i ekvationen och det tär som fan.

Men det löser sig, om jag bara håller tummarna ett litet tag till.

xoxo.

Gringotts.

Plötsligt kände jag mig som Harry Potter, med ett valv fyllt med silver och guld. Minus silvret och guldet. Och minus Magin. Och Minus Harry Potter.

Plötsligt kände jag mig som ingenting.

Nu vet jag att jag har varit ooooerhört dålig. Jag menar, det är redan (Om sisådär fem minuter) den 7:e Januari. Idag är det min mors dag, då hon fyller år. Själv sitter man här på ön man trodde man hade lämnat för alltid, fast ändå höll fast vid. En fin ö, måste jag medge.

Men jag förstår känslan alltför väl, den då när man bara vill ligga i fosterställning och göra sig så liten som möjligt och hoppas ingen ser en. För det dem ser är nog inte det dem redigt hoppades att få se, trots allt.