Hennie I am

Måste ju egentligen inte berätta någonting ikväll. Måste egentligen inte säga någonting som har någon betydelse. Men samtidigt känner jag mig pressad, som om det är någon viktig sanning som bara måste få slås fram.

Sanningen är, att jag är rädd.

Verkligen helt livrädd.

Känner mig fast, som om jag blivit bunden på plats, och inte på ett bra sätt heller för den delen. Nej, bara helt limmad fast vid saker jag aldrig trodde. Jag behöver nyttnyttnytt. Saken är den, jag vet egentligen vad jag vill, men det känns bara så otroligt svårt. Men jag tänker inte ge upp än, det är för tidigt för det. Önskar bara att saker och ting ibland skulle bli serverade på ett yttepyttelitet hjälpande silverfat.