Hennie I am

Man måste lockas utav någonting för att känna motivation. Men vad händer den dag man inte känner för någonting särskilt längre? Den dag man inte vet vad man vill eller hur man ska komma på det. Eller den dag när man inser vad man vill ha, och att man, även med allt hopp i världen nedtryckt i en liten liten mörkbrun träig låda, ändå inte skulle nå det.

Lyckan som vi, sedan vi var små, fått se i filmer i överflöd, den kanske inte går att nås utav små onödiga överflödiga dödliga? Det kanske bara är karaktärerna i redigt romantiska filmer som någonsin får sitt "Happily Ever After". Eller så håller dem kanske bara minerna på duken, i våran tv apparat, och sen när man har sett slutet, orden som bränner hål i ens själ, hoppet som tänds för framtida lycka, bara för en karaktär finner den absoluta formen, och sen när man stänger av tv:n, stoppar undan VHS kassettet eller DVD skivan, så återgår dem till sitt liv och lever på det sätt man aldrig riktigt får se.

Är det livet lika perfekt som man fått för sig?

Nöjer dem sig någonsin med vad dem har? Får dem kriser då dem inser att dem hade velat leva ett helt annat liv, att dendär mannen som dem trodde var den rätta kanske aldrig borde fått kliva innanför farstun.

Jag vet att jag suktar efter en verklighet som jag tror är sann, och jag är inte redo att ge upp den tanken. En ideal värld där allting känns rätt, där man inte känner tvivel om den man blivit, där man inte tycker att man borde ändra minsta lilla detalj.

Ja, det är vad jag drömmer om, sådär om kvällarna innan man slår sig ner inför ytterligare en drömbildande film, som ikväll råkar vara; 'Dirty Dancing'.