Nu sitter man här igen, efter en halvlång dag.
Jag känner äntligen att jag kommit någon vart med min ena bok, att jag kanske funnit en liten gnista som, om vi har tur, kan hålla mig inspirerad. Åtminstone tills jag lyckats skriva X antal sidor. Har än så länge inte skrivit mycket alls, en prolog och början på Kapitel ett. Men ni vet, jag känner mig väldigt nöjd med dendär prologen. Jag medger att den kanske fortfarande har lite arbete framför sig, och samma sak med första kapitlet, men det är en början! En början jag är nöjd med, till och med. Det händer inte ofta, ska jag be att få tala om.
Annars så har inte mycket hänt än så länge i veckan, ungefär så som det brukar vara här på landsbygden. Ja, inte mycket händer härute, kanske mer än ni tror, men inte så mycket som är värt att nämnas. Min bror fyllde år, fick en bok och jag blev förvånad av hur glad han blev åt dendär boken. Men tvivlar däremot på att han någonsin kommer att läsa den... Och Ja, det var jag som gav honom boken.
Hursom, sen har inte mycket hänt, såg Grey's Anatomy idag, och det får mig att må lite bra och lite dåligt samtidigt, som de flesta program. Men mest bra. Men målade ändå naglarna svarta, för jag kände mig sådan. Dyster, ledsen, lite tragisk. Jag vet att jag inte är det, jag är bra, men ibland får man sina ryck.
Nu ska jag sitta här i mitt mörker och låtsas att jag är en prima författare och försöka få vackra ord att flöda ifrån mina fingerspetsar när dem nuddar tangenterna som klickar bekvämt.
Ja, det ska jag göra nu.
.jpg)
