Gringotts.

Plötsligt kände jag mig som Harry Potter, med ett valv fyllt med silver och guld. Minus silvret och guldet. Och minus Magin. Och Minus Harry Potter.

Plötsligt kände jag mig som ingenting.

Nu vet jag att jag har varit ooooerhört dålig. Jag menar, det är redan (Om sisådär fem minuter) den 7:e Januari. Idag är det min mors dag, då hon fyller år. Själv sitter man här på ön man trodde man hade lämnat för alltid, fast ändå höll fast vid. En fin ö, måste jag medge.

Men jag förstår känslan alltför väl, den då när man bara vill ligga i fosterställning och göra sig så liten som möjligt och hoppas ingen ser en. För det dem ser är nog inte det dem redigt hoppades att få se, trots allt.