Jag älskar min pappa, för att han är just det, Min pappa.
Hundarna skällde i bakgrunden, pappa blev irriterad på dem. Men jag blev glad. Fan att jul känns så långt borta. Fast faktum är att det inte alls är lång tid kvar. Hoppas bara att jag får stanna här tills dess.
Ja, hoppas kan man alltid göra.
Eller, snarare hoppas att man faktiskt kan hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar